Om boken: år / Borka var den första att lämna. Han gick därifrån tyst, till och med ordentligt, utan att egentligen säga hejdå. Han kastade en sten mot fönstret, viftade med handen och såg hennes fortfarande sömniga siluett och försvann runt hörnet av den välvda öppningen. Så här har han alltid varit. Blygsam. Leende. Så här minns jag det nu. Kostnader. Keps på baksidan av huvudet. Med sin vänstra sko kastar han upp en presenningskula. Händerna i fickorna. Det är som om han vill säga, "Jaha, Tanyukh, kommer du att stå vid porten idag eller något?", och han vågar inte.